Jag förstår nog inte riktigt den delen i ditt senaste inlägg som handlar om
maoistisk filosofi.
Problemen är enligt min mening följande.
1. Marxismen är en samhällsvetenskap och ej en naturvetenskap.
Naturvetenskapen kan experimentera, och kan göra om ett och samma
experiment i princip hur många gånger som helst, och få fram samma
resultat varje gång. Sätter du på vatten på spisen, och sätter på plattan
under kastrullen med vatten, så försvinner vattnet efter en stund, det
kokar bort och blir vattenånga. Du vet alltså med 100% säkerhet att
detta händer. Inom farmakologin arbetar man också efter samma princip.
Man försöker t ex hitta en enzym eller horman som bryter ner socker. Man har kommit
fram till BEGREPPEN enzym/horman och socker. Begreppen och experimentet
förutsätter vartannat. Tillslut kan man finna rätt ezym/hormon, som till 100%
säkerhet bryter ner sockret. Man har en teori.
Under 1800-talet, slog denna metodik igenom både inom naturvetenskapen och
samhällsvetenskapen. Och det var först på 1900-talet, som man började
uppmärksamma att det fanns problem med att använda denna samma metod inom TVÅ HELT OLIKA vetenskaper.
Min tes är att Marx och Engels, kom längst i att genomskåda denna metodik, men
att dom aldrig gjorde det till 100%. På grund av denna ofullständiga brytning, kom
det att växa fram en mekanisk-positivistisk tolkning av Marxismen.
Det som framför allt saknas i denna positivistiska tolkning av Marx är den skapande, tänkande, reflekterande människan eller klassen. Det som jag har kallat att
klasskampen alltid är nyskapande, eftersom människan och klassen hela tiden
lär sig av praktiken dvs av nya erfarenheter.
2. Men det som var riktigt och korrekt i den mekanisk-positivistiska metoden, var
deras medvetenhet om: att man måste ha begrepp (eller abstraktioner) för att
kunna beskriva verkligheten. Och detta gäller även inom samhällsvetenskaperna.
Vi behöver begrepp för att beskriva kapitalismen, för att beskriva socialismen och
egentligen så saknar vi också begrepp och teorier om kommunismen.
Felet med den mekanisk-positivistiska metoden vad gäller samhällsvetenskaperna
är flera. Det som jag vill peka på här: är att det går inte att genomföra experiment
på samma sätt som inom naturvetenskaperna. Detta är kanske självklart för oss
som har läst Marx, men faktum är att den största delen av samhällsvetenskapen
är påverkad av ett ideal om att bara upprepade experiment kan bekräfta en teori.
Så är t ex ekonomiska teorier offtast matematiskt uppbyggda, så att dom kan
bekräfftas (verifieras) med data, t ex bnp-tillväxt i förhållande till arbetslöshet.
3. Nu är min tes, lite populärt kallat ett svart hål:
att Marxismen saknar både begrepp och teori för socialismen och kommunismen,
och att klasskampen är inte bara nyskapande (tar sig nya uttryck) under
kapitalismen utan även under det övergångsstadium, som vi kallar socialismen.
Det Marx kallar "omständigheter" i tredje Feuerbachtesen, är som att så
ett korn på hösten. Det kommer att växa upp på våren.Det var bara början. Samhällsvetenskaperna
har kommit mycket längre än på Marx tid. Vi har idag en rad begrepp, som
vi kan använda på vår sociala verklighet. T ex begreppet HÄRSKARTEKNIK i
Jon Egil Brekkes introduktion till Marxistisk filosofi (1996). Det är ett intressant
begrepp och en liten planta till en teori. En teori som jag anar kan bli viktig.
Men vad med HÄRSKARTEKNIK under socialismen då? Inte kan vi väl använda
ett så negativt laddat begrepp under socialismen?
4. Och Mao då?
Jag tror han var väldigt medveten om det han föreslog och gjorde, och att han följde upp, kollade upp hur det hela utföll. Det var också en hel del av "försök och misslyckande",
detta är det jag ovan kallar: det nyskapande. Men Mao kunde inte veta i förväg, hur
saker och ting skulle utfalla. Varken marxismen eller maoismen kan till 100% förutsäga
vad som ska hända, när man gör något. Dessutom, när Mao ville bekämpa byråkratin,
så påverkade och styrde byråkratin in denna kamp, på sådana banor, som fick
helt andra effekter än vad Mao från början hade tänkt sig. Mao ville koka vatten.
Men någon gick och stängde av plattan, eller alternativt tog av katrullen innan det
började koka. Dessutom var det inte bara högern i Kina som stängde av plattan, utan
även fok med vänster-argument, som styrde in klasskampen i helt felaktiga riktningar.
Man visste helt enkelt vem som var fiende, och alla blev till fiender.
Och detta är viktigt för oss: begreppen och teorin om övergångsperioden, som
vi idag har räcker inte.
Det finns också gammalt gods från Marx och Engels tid, som hindrar oss ifrån
att vidareutveckla marxismen.
Med vänliga hälsningar:
Paul Brosché,
paulkil@swipnet.se
Kil 25 feb 1999