Norge er, etter at fem ukers ferie endelig så smått er på vei, fortsatt
en desidert jumbo i forhold til resten av Skandinavia og Tyskland når
det gjelder ferie og arbeidstid.
Den pietistiske dobbeltmoral og overklassens moralisme i Gnore står
alt for sterkt til at det er mulig å få en offentlig samtale om slike
emner med bare ett gram av fornuft i.
I Sverige lovgir man om kortere arbeidstid. Debatten om lovgivining
kontra arbeidsgivernes krav om avtalefestet arbeidstid har ikke engang
vært oppe her.
Karsten Johansen
Fra konservative Svenska Dagbladet:
Ny lag väntas om kortare arbetstid
Regeringen har tvekat i flera år om och hur arbetstiden skall förkortas. Men
nu talar det mesta för att regeringen föreslår en lagstiftad förkortning.
Den senaste tidens galopperande sjukskrivningar, larmrapporter om ohälsa och
utbrändhet har gjort arbetstidsfrågan ännu hetare.
Och modellen för arbetstidsförkortningen blir sannolikt den som LO-förbunden
enades om och lanserade under våren.
Till och med de LO-förbund som tidigare varit anhängare av avtalsvägen för
att förkorta arbetstiden anslöt till den nya konstruktionen.
Just den breda enigheten har gjort intryck på regeringen som i flera
uttalanden varit försiktigt positiva till konstruktionen.
LO-förslaget innebär att årsarbetstiden förkortas med exempelvis 40, 60
eller 100 timmar under de kommande åren. Takten är inte det avgörande i
LO-förslaget - det är systemet.
Genom tre förändringar av semesterlagen skapas, enligt LO, en helt ny
variant för arbetstidsförkortning.
För det första fastställer regering och riksdag att antalet lagstadgade
lediga dagar skall öka med exempelvis tre - från 25 till 28 - nästa år för
att sedan kunna öka ytterligare under de följande åren.
För det andra bestämmer lagstiftaren att de extra dagarna kan tas ut som
minuter, halvtimmar, halva dagar, hela dagar eller sparas och tas ut
tillsammans med den ordinarie semestern.
Och för det tredje beslutar riksdagen om att individen, med iakttagande av
rimlig varseltid till arbetsgivaren, har en absolut rätt att förfoga och
förlägga sina extra lediga timmar efter eget gottfinnande.
Med de förändringarna kan i fortsättningen antalet lediga timmar eller dagar
ökas på i den takt och omfattning som regering och riksdag enas om. Modellen
har ingen begränsning.
Att LO-förslaget blivit synonymt med fem extra lediga dagar förklaras av att
det var den takt som LO bedömde som rimlig för arbetstidsförkortningen de
kommande fem åren. Men takten avgörs av lagstiftaren.
Priset för förkortningen får löntagarna betala i form av minskat
löneökningsutrymme i kommande avtalsförhandlingarna.
Bakom regeringens växande intresse för förkortad arbetstid finns inte enbart
den senaste tidens larmrapporter. Den politiska möjligheten att rycka åt sig
initiativet i arbetstidsfrågan är också en drivkraft.
Under flera år har framför allt vänsterpartiet och miljöpartiet varit de
mest drivande i frågan. Regeringen har glidit undan och mest hänvisat till
parterna på arbetsmarknaden. Nu hoppas regeringen kunna återta initiativet.
Det kan ske på LO-kongressen i september.
Från arbetsgivarhåll har kritiken av LO-förslaget varit förhållandevis mild.
Förklaringen är att arbetsgivarna uppfattar LO-förslaget som det minst onda.
Att arbetsgivarna avvisar lagstiftning och helst av allt ser
arbetstidsfrågan som en avtalsfråga är väl känt. Den vägen har inneburit en
bytesaffär mellan kortare arbetstid och ökad flexibilitet.
Men intresset för den sortens byten har svalnat hos de fackliga motparterna.
En ökad variation av arbetstiden som avgörs ensidigt av arbetsgivaren
avvisas därför.
Tommy Öberg
This archive was generated by hypermail 2b29 : Thu Aug 03 2000 - 10:26:01 MET DST