Motsættningarna upphæves, væxelverkan och
kunskapsteori och kunskapsteoretiska språng.
Fortsættning på presentationen av Sweezy.
Något tillspetsat kan man kanske kanske sæga att Marx beskrivning av
dom motverkande krafterna fick en
slagsida hos Marx genom att han skrev mest om det som idag kallas för
the supply-side (utbudarna) i nationalekonomin (fotnot 1a)
(på norsk: socialekonomi).
Medan Sweezys skrifter (fotnot 1b) har
fått en slagsida emot demand-side, dvs efterfrågesidan, och att Sweezy tar
upp mest om øverkapacitet, dåligt resursutnyttjande, øverskott på varor, att
marknaden ær mættad och om en globalt sett sjunkande køpkraft. Eller kan man
sæga att Sweezy skriver boken om internationell handel och værldsmarknaden,
boken som Marx inte hann skriva? Och att Sweezy tar med ytterligare statliga
åtgærder før att utøka och exploatera marknaden?
Sweezy tar upp att næstan alla de borgerliga nationalekonomerna
under 1800-talet enbart tog upp utbudssidan, som helt enkelt antog att
all produktion får avsættning, och att det var først i och med Keynes,
som problemen med efterfrågan togs upp inom nationalekonomin.
Utbudssidan har således en kærlek till att ta upp hur man minskar utgifterna
før produkterna, før att kunna producera billigare varor, før att på så
sætt sælja mera varor, och øka sin vinst.(fotnot 2)
Minska utgifterna førsøker man gøra genom att førlænga arbetsdagen,
inføra ny och bættre organisation och sænkta løner. och "Eliminate work rules
that union struggles have achieved in the past."Sweezy.
Jag høll næstan på att glømma att en høg arbetsløshet också pressar ner
lønerna och fackens møjligheter att agera. Det finns ju flera som menar
att kapitalet medvetet skapar arbetsløshet før att pressa lønerna. Så
i så fall bør ju æven detta ræknas in som en motverkande kraft, før att
førhindra profitkvotens fall (eller stagnationen).
Inførandet av nya maskiner førbilligar också produkten och produktionen, och
sænker lønerna, eftersom arbetarens mat och klæder mm blir billigare.
USA:s industri måste bli mer konkurrensmæssig, før att "vi" ska få ner
underskotten i den amerikanska handelsbalansen.
Till utbudarnas arsenal hør æven sænkta skatter, så att føretagaren ska
betala lægre arbetsgivaravgifter.
Jag har nog allra mest slagits av
likheten mellan Europaintegrationen (EU-projektet) och the supply-side
economics. Om man vill finna den viktigaste inspirationskællan till EU
ska man søka det hos de amerikanska utbuds-ekonomerna.
Sweezys kritik av utbudarna, har på så sætt handlat om att det hjælper inte
att det produceras fler och billigare varor, någon måste som sagt køpa
varorna också. Och eftersom efterfrågan stagnerar (globalt sett),
så står kapitalet med
en generellt sett dåligt utnyttjad maskinpark, och också ett øverskott
på pengar, som man måste investera någonstans, och det blir i utlåning,
och i olika former av værdepapper. Profiterna ær høgre inom finanssektorn,
æn inom varuproduktionen. Om detta børjar Sweezy skriva først 1970, han menar
att han och Baran ej observerade detta fenomen i boken
om Monopolkapitalet (1966).
Marx teorier innehøll naturligtvis en diskussion om førsæljning och om
marknaden, æven om Marx och Engels inte kunde veta hur kraftigt
marknaden skulle expandera i slutet av 1800-talet.
Marx tes ær ju att: det ær først i och med varan sæljs som merværdet
realiseras.
Marx skriver i kapitalet del 1, sid 202 (Sv uppl 1969):
"Ett obegrænsat behov av merværde uppkommer inte ur sjælva produktionen."
(utan ur att varan måste sæjas.)
Længre ner på sidan skriver han också att det ær produkternas førsæljning
till utlandet, som får avgørande betydelse før utplundringen av
negrernas arbetskraft.
Nu menar Marx dessutom att den grundlæggande orsaken till kriser i ekonomin
ær åtskijandet mellan produktion och køp. Det har blivit en arbetsførdelning
mellan de som producerar och dom som køper.(Fotnot 3a)
Tidiare har Marx beskrivit hur samhællet har delats upp i arbetare och
kapitalister. Arbetsførdelningen mellan producenter och køpare, ær således
ytterligare en av de motsættningar, som det borgerliga samhællet består av.
Tillæggas kan, att Marx hævdar att dessa motsættningar ær skapade av
mænniskan, och således också kan upphævas av mænniskan.(fotnot3b)
Øver huvudtaget, så kan man sæga att Marx kritik av de borgerliga
nationalekonomerna førs emot deras antaganden att klasser alltid har
funnits, pengar alltid har funnits, privat æganderætt alltid har funnits
och den ojæmna førdelningen av samhællets øverskott alltid har funnits.
(Marx kritiserar ju också indirekt att samhællet har en naturlig strævan
till balans dvs antaganden om att samhællet underførstått ær en
organism eller en maskin (XX). Detta ær innehållet i Marx kritik av
Robinsonaderna. Dvs att ekonomin ær som Robinson Cruses på hans lilla ø.
Nu har jag spårat in på naturlags-diskussionen igen...Se bilaga 1, nedan)
(XX Eller att samhället eller værlden ær skapad av Gud.)
Marx går inte in på de borgerliga ekonomernas planhalva, the supply-side
economics, och visar på hur de ska øka just sitt føretags vinster.
Det ær just supply-side economics, som lærs ut på skolor och universitet
i USA idag, så det finns ingen anledning før Sweezy heller att haka på
supply-side ekonomernas PROBLEMSTÆLLNINGAR, utan istællet visa på
deras værldsbild helt enkelt missar en massa viktiga frågor t ex
kapitalkoncentrationen, och uppkomsten av fattiga respektive rika lænder.
Marxismen svarar således helt enkelt på andra frågor æn dem inom
traditionell nationalekonomi.
Och det ær dærfør Sweezy ægnar så mycken tid till the demand-side, till
efterfrågesidan: Hur kan man utnyttja staten inom ett kapitalistiskt
samhælle till att førbættra arbetarklassens læge? Hur har staten utnyttjats
før att skapa efterfrågan? (fotnot 4)
Det senare ær ett exempel på hur Sweezy infør statens åtgærder, som en faktor,
som motverkar ekonomins tendens till stændig depression.
Det jag inte har tagit med i tillræckligt i denna analys ær hur
kapialet hela tiden måste expandera (motorn i ekonomin är kapital-
akkumulationen), tendensen till multinationella
storføretag, kapitalkoncentrationen.
Vad gæller storføretagen så refererar Sweezy till ekonomen Galbraith:
"As Galbraith so often insists-and it is unquestionably one
of the stongest points of his theory-the modern giant corporation
has a profound need to DOMINATE AND CONTROLL all the conditions
and variables which affect its viability." Detta ær bakgrunden till
att føretaget flyttar utomlands, och att det strævar till att få kontroll,
direkt eller med hjælp av andra storføretag, øver regeringar i dessa
områden. Sweezy, Modern Capitalism and other essays, 1972, sid 48.
Och detta ær ju æven ett sætt att visa hur klasskampen driver fram
historien, eller hur?
Så hær formulerade jag mig i mitt førsta inlægg i Røde fane (1995):
"Marx och Engels återkommer vid flera tillfællen till att kapitalets
åtgærder respektive arbetarnas åtgærder ær ursprunget till historiens
utveckling under kapitalismen. Detta ær deras helhetssyn och praxisbegreppets
egentliga betydelse. Samtidigt utvecklas både kapitalets kunskaper och
arbetarnas kunskaper om hur man ska ta tillvara sina respektive
intressen, och detta ger utvecklingen en hela tiden nyskapande form."
Men den hela tiden utløsande faktorn ær kapitalisternas girighet, deras
strævan till att øka sitt merværde. P-V-P´, kapitalisten upphør aldrig
med att øka sin vinst: "The restless never-ending process of
profit-making alone is what he aims at." Marx,jmf Kap vol 1, sid 520-527,
alltså Kapitalisten som skattsamlare, samtidigt som konkurrensen driver
på honom.
Fotnot 1a: Marx antar helt enkelt att varan ær såld:
"Den svårighet, som vi nærmast støtte på, var den, att varan - før att kunna
framtræda som bytesværde, som førkroppsligad allmæn arbetstid - først måste
avyttras, realiseras som bruksværde, under det att dess avyttrande som bruksværde
omvænt førutsætter dess existens som bytesværde. Men låt oss førutsætta att denna
svårighet løsts." Marx, till kritiken av den politiska ekonomin, 1859 sid 35.
Sv øversättning utgiven 1969.
Detta antagande gør Marx vad gæller den enkla produktionen V-P-V. (ibid sid 85)
Sedan går utvecklingen vidare och:
"Åtskiljandet av køp och førsæljning i bytesprocessen sprænger lokala,
ursprungliga, traditionellt fromma, naivt dumma skrankor før den samhælliga
æmnesomsættningen, och samtidigt ær det den allmænna formen før
sønderslitandet av dessa samhøriga moment och dessas stællande i
motsættning till varandra, med ett ord, detta ær den allmænna møjligheten
av handelskriser,men blott emedan motsættningen mellan vara och pengar
ær den abstrakta och allmænna formen før alla de motsættningar, som det
borgerliga arbetet bær inom sig." Ibid sid 93-94.
Och ska vi tolka føljande om parasiterna, att det handlar bl a om dagens
finanshajar?:
"Åtskiljandet av førsæljning och køp møjliggör med den egentliga handeln en
mængd skentransaktioner føre det definitiva utbytet mellan varuproducenter
och varukonsumenter. Det møjliggør så før en mængd parasiter att
trænga in i produktionsprocessen och dra nytta av detta åtskiljande."
Ibid sid 95.
Fotnot 1b: Från 1969 ær Paul M Sweezy och Harry Magdoff redaktører før
Monthly Review, och de två har ihop arbetat fram det mesta av materialet i
Monthly Review, som jag fram till nu har tillskrivit enbart Sweezy.
Jag tror dock man kan sæga, det tycker i alla fall jag, att Magdoff
ær mer ekonom och skriver mer om imperialismen,
medan Sweezy ær mera filosofisk (och kunskapsteoretisk), och populær
och roligare att læsa.
Om de som han kallar motverkande faktorerna mot stagnationen
(militær upprustning, federala utgifter-budgetunderskott och
framvæxten av finansmarknaden) , så
skriver han så hær:
"These factors can be compared to the artificial aids, like pep pills
and respirators, that enable mountain climbers to perform better and
longer than their natural strengh would allow." MR, juni 86, sid 3.
Han skriver æven:
"This clearly is a process which, if continued long enough, could transform
deficits from being a stimulating force into the opposite." ibid sid 10.
Sweezy samarbetade infør boken 1942 med Paul A Baran, och skrev boken
om Monopolkapitalet på 1960-talet ihop med Baran.
Från 1949-1968 var Sweezy medredaktør ihop med Leo Huberman, som på
1930-talet skrev två viktiga bøcker: Mænniskans rikedomar resp Det
amerikanska folkets historia.
Kritiken av profitkvotsteorin står i första hand Sweezy før.
Till detta bør man æven sæga att Sweezy, har læst en ganska lång rad av
ekonomer, som han citerar ifrån och som han tycker ær viktiga. Han har
tagit ideer från andra. Det ær væl så det ska vara, eller hur?
Sweezys teori om den permanenta stagnationen, på bekostnad av teorin
om tendensen till den fallande profitkvoten, kan om man så vill
betraktas som ett kunskapsteoretiskt språng och Sweezy beskriver 1981, sid 40,
ett tidigare språng i marxismens utveckling:
"Lenin connected the rule of monopoly-finance capital with the world-historical
developments of the late nineteenth and early twentieth centuries that
culminated in World War I and the Russian Revolution, and in so doing,
he opened the door to a radical reconceptualization of the structure
and functioning of capitalism as a global system comprising
and pitting against each other a handfull of highly developed
imperialist nations and a much larger number of underdeveloped
colonies, semicolonies, and dependencies."
Fotnot 2: Sweezy tar upp the supply-side economics bl a vid føljande
tillfællen: MR 2 vol 38 (juni 1986), 11/34 (april 1983)
Fotnot 3a: Sweezy ælskar bl a føljande citat från Marx: Kap vol 3, kapitel 15.
Kerr edit sid 286-287.(jag återkommer nær jag fått den norska øversættningen)
Fotnot 3b. Marx sætt att beskriva verkligheten i form av motsættningar, ær enligt
min åsikt också ett sætt att skapa en modell eller teori om verkligheten. Det ær
Marx sætt att anvænda sig av Hegelianska motsættningar, men Marx visar också
1.att motsættningarna ær skapade av mænniskan,2. att motsættningarna ær
dialektiska dvs
motsatserna i motsættningen påverkar varandra, dvs det finns en återkoppling,
som gør att enheten førændras, och 3. Marx laborerar med flera par (enheter) av
motsættningar och dessa motsattspar (enheter), vilket jag kallar Marx´ "laws"
eller teorier påverkar varandra.
Teorin om den fallande profitkvoten ær ett av dessa motsattspar (mellan fast
och variabelt kapital) som Marx beskriver verkligheten med.
Det Sweezy tar upp ær att det ær fel att ta fram just teorin/motsattsparet
om den fallande profitkvoten som den viktigaste teorin.
Jag tror før tillfællet att om vi ska tolka Marx rætt, så ger han egentligen
inget føretræde før något av dessa motsatspar, utan han menar bara att
dom påverkar varandra. Det ær detta Engels beskriver i citatet i Bilaga 1 nedan.
Med risk før att vara tjatig, så ær naturligtvis vår møjlighet att upphæva
dessa motsættningar, i ett planerat samhælle, det som ær viktigast.
Fotnot 4. Naturligtvis menar Sweezy, vid en lång rad tillfællen att
the demand-side och the-supply-side enbart kan løsas (upphævas) med en social
revolution. Før øvrigt vill jag återkomma med Sweezys kritik av
Keynes vid ett senare tillfælle.
Bilaga 1, ær ett citat från ett brev Engels skrev till Conrad Schmidt i
Zurich 12 mars 1895. Jag tolkar texten, som så att Engels anvændning
av "laws" är detsamma, som vi idag kallar teorier, och att
"nature of conceps" kan øversættas med førestællningsbild eller modell av
verkligheten, dvs att en teori øverenstæmmer mer eller mindre med verkligheten.
Detta ær en del av den diskussion Sweezy før om att Lenin
gjorde en reconceptualization av Marx teorier. Och dessutom ett resultat
av att mænniskan hela tiden utværderar sin historia. Det råder med andra ord
en form av væxelverkan mellan verkligheten och mænniskans teorier om verk-
ligheten, denna væxelverkan uppkommer genom mænniskans aktiva handlande och
tænkande dvs genom praxis.
"Is it any different with the general rate of profit? At any particular
moment
it exists only approximately. If it were for once realised in two
establishments down to the last jot or tittle, if both yielded
EXACTLY THE SAME RATE OF PROFIT in a given year, that would be pure
accident, in reality the rates of profit differ from business to
business and from year to year according to the different circum-
stances, and the general rate only exists as an average of many
businesses and a nunber of years. But if we were to demand that
the rate of profit-say 14.876934...down to the 100th decimal place
should be exactly identical in every business and every year, on
pain of degradation to fiction, we should be grossly misunderstanding
the nature of the rate of profit and of economic laws in general,
none of them has any reality except as approximation, tendency,
average, and not as IMMEDIATE reality. This is due partly to the
fact that their action clashes with the simultaneous action of
other laws, but partly to their own nature as conceps."
Bilaga 2, om Rosa Luxemburg, min tolkning føljer Sweezys:
Rosa menar att marknaden inte kan expandera i samma takt som
kapitalisterna økar sin produktion av varor. Kapitalisterna måste gå
in på icke-kapitalistiska marknader: nya lænder ( tex østeuropa idag),
eller den offentliga sektorn, dvs privatiseringar. Dessa møjligheter
att utvidga marknaden måste førr eller senare ta slut, och samhællet
faller ihop. Rosas tes/tolkning av Marx har kallats katastrofteorin,
eller sammanbrottsteorin.
Bilaga 3: I MR may 1974 sid 47, redovisar Sweezy en undersøkning
av Gilman, som visar att det organiska kapitalet dvs førhållandet
konstant kapital och variabelt kapital føll med 14% mellan åren
1923-1952. Sweezy menar att således, att under mononopolkapitalismen, så
har lagen om tendensen om den fallande profitkvoten spelat ut sin roll.
Nu førvæntar jag mig en liten storm och kritik och synpunkter på
det jag skrivit!
Med vænliga hælsningar,
paul.brosche@mailbox.swipnet.se