Et par artikler fra Dagens Nyheter om krisen i USA. Et sentralt sitat
fra Galbraith (artikkel nr. 2):
" Gång på gång återkommer denna författare av storverk som Amerikansk
kapitalism och Den nya industristaten till två slutsatser:
Den första är att de stora moderna företagen manipuleras av finansiella
proffs till den grad att bolagen blivit så invecklade att de i dag är
näst intill omöjliga att överblicka.
Den andra är att de nya storföretagen har vuxit utom en effektiv
kontroll för aktieägare. I stället har de tagits över av direktörerna
och folk som de anställt. Resultatet har blivit att företagsledningarna
numera bestämmer över sina egna löner och anställningsvillkor. De har
givit sig själva fantasifulla löner eller aktieoptioner.
Så här har de fått hålla på utan kritik från företagens ägare till dess
att systemet kollapsade, säger han.
Galbraith tycker sig i dag se samma form av tystnadens konspiration som
fanns under börskraschen 1929.
Ansvarskänslan för samhället i den finansiella världen är inte ens
liten. Den är i stort sett noll."
Artiklene:
Kris för USA:s kapitalism
Förtroendekrisen för den amerikanska ekonomin blir allt djupare.
Storföretag går omkull, aktiemarknaden faller och dollarn förlorar i
värde. På tisdag presenterar president Bush sin plan för vad som måste
göras för att stoppa fifflande direktörer och revisorer.
Publicerad 6 juli 2002 18:57
WASHINGTON. På morgonen onsdagen den 3 juli fick amerikanska tv-tittare
en insikt i hur allvarlig den amerikanska kapitalismens kris är.
Hela USA:s matmamma och heminredare, Martha Stewart, ställde in sin
matlagning i det populära morgonprogrammet Early Show. Ingen sallad.
Inga såser. Inga grilltips inför nationaldagsfirandet.
Martha Stewart uteblev sedan hon insett att hon inte skulle få laga sin
mat i tv-rutan utan att också svara på frågor om misstänkta
insideraffärer. Den framgångsrika affärskvinnan, med eget medieimperium
värt 300 miljoner dollar, har blivit en symbol för det misstroende mot
de finansiella systemen som nu sprids i takt med att storföretag går
omkull, aktiemarknaderna faller, dollarn förlorar i värde och miljoner
amerikaner förlorar pensioner och besparingar.
Festen är slut. Nu har en ny komponent tillförts den kämpande
amerikanska ekonomin: en allvarlig förtroendekris för systemet.
Företagsledare som för några år sedan hyllades som USA:s hjältar är i
dag förföljda i medierna och föraktade på gatan.
Tidningen Wall Street Journal jämför med New Orleans morgonen efter
Mardi Gras-festivalen: Män sover ruset av sig, mängder av flaskor och
slängda ansiktsmasker, här och där utreder polisen ett nybegånget brott.
Det är motsvarigheten till vad vi nu ser när den amerikanska ekonomin
hämtar sig efter 1990-talets boom.
Minns ni 90-talet?
Svenska Ace of Base toppade USA-listorna med The Sign, på bio såg vi
John Travoltas comeback i Pulp fiction. Internet exploderade och vi
lärde oss nya ord som snabel-a och fick ny användning för gamla som
surfa. Den nya teknologin skulle slå ut den gamla. Unga grabbar på
dotcom-företag i norra Kalifornien och runt Stureplan i Stockholm
tjänade på kort tid mer pengar än direktörer i den gamla tröga ekonomin:
vad var väl stål och skog mot att shoppa på nätet med ständigt snabbare
uppkopplingar?
I mars 2000 nådde den teknikorienterade Nasdaqbörsen sin toppnotering
5.085 punkter. Där någonstans gick luften ur. Sedan dess har Nasdaq
fallit till under 1.500 punkter, och raset fortsätter.
Mitt under kampen mot den anstormande lågkonjunkturen inträffade
terrordåden den 11 september förra året och aktiemarknaden föll
ytterligare. I december förra året ansökte energijätten Enron om
konkurs. Trots att råvaran var gammal (el) var Enron en del i den nya
optimistiska ekonomin: via avancerade datasystem konkurrerade företaget
om energiförsäljning på den avreglerade marknaden. Men företaget föll
ihop som ett korthus när det visade sig att falska vinster skapats i en
härva av skalbolag och partnerskap med oklara ägandeförhållanden.
Skandalen förvärrades snart. Den stora och respekterade revisionsfirman
Arthur Andersen hade varit med i skumraskaffärerna och låtit
dokumentförstörarna jobba för att dölja bevis. Inte heller revisorer
gick att lita på längre.
Mer följde. Telekomföretaget Global Crossing, med miljarder nedplöjda i
bredband, gick i konkurs och misstänks för att ha förvanskat sina böcker
så att förluster blev vinster. Den tidigare hyllade vd:n vid
storföretaget Tyco, med en kvarts miljon anställda, misstänks ha fuskat
för att dölja förluster och undkomma skatt.
Och i förra veckan meddelade telekomjätten Worldcom att fusk med
redovisningarna raderade ut de senaste fem kvartalens vinst. Worldcom
kan nu slå Enrons tvivelaktiga rekord med den största konkursen i USA:s
historia, även om företagets ledning ännu kämpar för att rädda
företaget.
Också om de lyckas är den stora skadan redan skedd. Allmänhetens
förtroende för aktiemarknaderna håller på att erodera, och det är extra
viktigt i ett land som USA där närmare häften av alla hushåll har
sparande i aktier, direkt eller via aktiefonder. För många är det ett
socialt skyddsnät för såväl ålderdomen som barnens skolavgifter. Om
allmänheten slutar lita på marknadens spelregler så innebär det ett hot
mot den återhämtning vi alla hoppats på.
Politikerna har svarat med att tala om strängare lagar som ska sätta dit
fifflande direktörer och revisorer. På tisdag väntas president George W
Bush i ett tal lägga fram sin syn på vad som bör göras. I kongressen
käbblar demokrater och republikaner om vilken väg man ska gå.
Jag skulle bli mycket positivt överraskad om de stränga lagförslag som
nu diskuteras blir verklighet, säger ekonomen Gary Hufbauer vid
Institute for International Economics i Washington. Företagsledare och
revisionsfirmor har mycket stort inflytande i kongressen. De kanske inte
är populära just nu, men de är mäktiga människor i samhället som har
gett stora bidrag till politiker.
Han tror att fler skandaler väntar runt hörnet, vilket kommer att skapa
fortsatt internationell oro: om investerare slutar tro på aktiemarknaden
i USA finns ingen anledning att tro att de ska börja lita mer på
motsvarigheterna i Europa.
Ekonomen Ted Truman, tidigare vice finansminister för internationella
frågor, säger att de senaste skandalerna visserligen skamfilar den
amerikanska aktiemarknadens rykte, men att de ännu inte haft någon
större betydelse för det ekonomiska läget. Småspararna har inte visat
panik, inte när Nasdaqbörsen började falla och inte nu när storföretag
brakar samman.
Och inget, menar han, talar för att bokföringen skulle vara fri från
fusk på andra håll i världen.
Det spektakulära i USA är att vi försöker göra något åt det. När var
sista gången en europeisk företagsledare hotades av fängelsestraff efter
att ha fifflat med bokföringen?
Det minskade förtroendet för storföretag och revisorer kopplas i
debatten gärna ihop med andra kriser: katolska präster som förgripit sig
på barn, FBI som trots tips missat terrorister på flygskolor, CIA:s
misslyckande med att stoppa terrordåden. Man kan inte lita på någon
längre, om vi ska tro den alltmer upphetsade tonen i nyhetsflödet.
Inte förrän Martha Stewart åter står i tv-rutan med vispar och
kastruller kan vi börja tro att livet någorlunda återgått till det
normala.
Mats Carlbom
Uppdaterad 6 jul 2002 19:12
Finansvärldens ansvarskänsla lika med noll
Den ekonomiska krisen i USA är en av de största händelserna i den
93-årige amerikanske ekonomen John Kenneth Galbraiths professionella
liv. Men för den som beger sig till hans hem i en förort till Boston i
tron att få höra vad var det jag sade kommer därifrån besviken.
Vi som studerat dessa saker känner ingen tillfredsställelse i att se att
vi, i varje fall delvis, haft rätt. Det är som att se på en skogsbrand i
Colorado och i efterhand konstatera att det varit ett för dåligt
brandskydd.
John Kenneth Galbraith har varit ambassadör, professor, rådgivare till
amerikanska presidenter från Roosevelt till Johnson och är kanske den
mest berömde vänsterekonomen i vår tid. I dag tvingas han av hälsoskäl
att hålla sig mest hemma i sitt trähus bakom Harvard-universitetet. Men
om hans kropp börjar visa svaghetstecken är hans sinne skarpare än
kanske någonsin. Han har just skrivit en ny bok om ekonomisk
brottslighet.
Med sitt stora historiska perspektiv är Galbraith försiktig med att
jämföra dagens amerikanska kris med de stora ekonomiska
bottennoteringarna som börskraschen 1929 eller överdåden på 1980-talet.
Det går ännu inte att säga hur djup denna kris är, och alla som uttalar
sig med bestämdhet om detta måste betraktas med skepsis. För min egen
del kan jag bara säga att jag inte hade väntat mig de gigantiska problem
som tornat upp sig den senaste månaderna. Mest oro känner jag för
separationer mellan ägarna och direktörerna i företagen. Ett annat
problem är monopoliseringen av den ekonomiska kontrollen av bolagen av
ansvarslösa och giriga personer.
Gång på gång återkommer denna författare av storverk som Amerikansk
kapitalism och Den nya industristaten till två slutsatser:
Den första är att de stora moderna företagen manipuleras av finansiella
proffs till den grad att bolagen blivit så invecklade att de i dag är
näst intill omöjliga att överblicka.
Den andra är att de nya storföretagen har vuxit utom en effektiv
kontroll för aktieägare. I stället har de tagits över av direktörerna
och folk som de anställt. Resultatet har blivit att företagsledningarna
numera bestämmer över sina egna löner och anställningsvillkor. De har
givit sig själva fantasifulla löner eller aktieoptioner.
Så här har de fått hålla på utan kritik från företagens ägare till dess
att systemet kollapsade, säger han.
Galbraith tycker sig i dag se samma form av tystnadens konspiration som
fanns under börskraschen 1929.
Ansvarskänslan för samhället i den finansiella världen är inte ens
liten. Den är i stort sett noll. Att protestera mot vansinnet riskerar
att ruinera de personer som byggt upp det. Så de kloka på New Yorkbörsen
på Wall Street är nästan alltid tysta. Det är denna tradition av
återhållsamhet som hindrar en person från att attackera en kollega, ens
medarbetare oberoende av hur fel de än kan ha, fortsätter han.
Trots alla problem ser Galbraith några ljusglimtar i den amerikanska
ekonomin. En är att problemen med de nya snabbväxande företagen inte
tycks ha smittat av sig till de gamla etablerade bolagen. En annan är
att även om Enron och de andra krisbolagen var dåliga, så beror en stor
del av problemen på att revisionerna fungerar ännu sämre.
Jag har studerat detta i hela mitt liv och jag måste säga att den
största chocken i dag är att se hur illa revisionen av företagens
ekonomi skötts.
Galbraith formulerar gärna problemen med korta slagord. Så här till
exempel; Lågkonjunkturen fångar vad revisorerna missar.
Lösningen, enligt Galbraith, ligger i att företagsledningarna måste ta
ett större ansvar i förhållande till sina ägare och till samhället i
stort. Direktörerna ska representera aktieägarnas intressen.
Den nationella känslan av rättvisa är mindre i dag än på 1930-talet. Vi
tolererar nu allt mer att stora förmögenheter förs över till de rika.
Det är fortfarande politiskt säkert att vara väldigt rik. Men å andra
sidan har medvetenheten i samhället om dessa affärer ökat dramatiskt,
säger han.
Rupert Cornwell
______________________________________________________________________________
ifrance.com, l'email gratuit le plus complet de l'Internet !
vos emails depuis un navigateur, en POP3, sur Minitel, sur le WAP...
http://www.ifrance.com/_reloc/email.emailif
This archive was generated by hypermail 2.1.2 : 11-07-02 MET DST